dieinyourarm.blogg.se -

Slut

hemskt ledsen, ni kan hata mig. Jag hatar mig själv.

Förklaring till detta:
Min broder ligger på sjukhus och de är bara 10% att han klarar detta utan att bli förlamad. Snälla försök att förstå. Men jag har inte tid med detta. Fattar inte att jag skriver ut det om min bror.. men tyvärr. Jag kör igång med en ny novell när jag orkar. Tack till allt och alla.

Chapter 20 - Robin

Remind: När hans bil kom reste jag mig snabbt upp. Han såg orolig ut bakom ratten. "Hur gick de?" säger jag och ler. "Bra" säger han snabbt Jag höjer ögonbrynen. "Lite stressigt bara" säger han. "Ska vi sätta upp tältet nu eller ikväll?" säger han och höjer ögonbrynen. "Åh, har du ordnat tält?!" utbrister jag glatt. "Ja, men jag tror vi borde byta ställe" säger han. Jag kollar förvånat på honom. "Varför?" säger jag. "Det finns finare platser" ljuger han. "Oh, really?" säger jag och höjer ögonbrynen. Han nickar. "Vad hände hemma hos dig, jag drar ingenstans förrens du berättar" säger jag. "Vi behöver inte dra någonstans" säger han tillslut och kastar ut tältet ur bilen. "Justin!?" utbrister jag. Han kollar ilsket upp på mig. Nästan så jag blev lite skräckslagen. "Vad håller du på med?" fräser jag. "Inte nu Miley, vi tar upp de jävla tältet nu" morrar han. Varför var han så jävla arg? "Hoppas du sover gott" säger jag kort och går iväg. "Miley?" fräser han argt bakom mig. Jag svarar inte, det var en väldigt dålig idé att dra med Justin på detta, jag borde inte ens kommit hit och räddat honom på den där jävla rättegången, till och med pappa hatar mig nu även fast jag inte snackat med honom än.

Jag fortsatte gå på bilvägen, jag var så jävla förbannad och sparkade på nästan alla stenar under grusvägen. Justin hade betett sig som värsta idioten när han kom tillbaka, han höll allt inom sig? Medans jag precis hade fått ut allt om mig själv, han visste till och med om hur min pappa var..
Jag fick flertals samtal av pappa, de började bli mörkt. Jag hade ingen aning om var jag var, det var kallt, mörkt och jag började bli hungrig.

Jag stannade bilen en bit ifrån, hon satt på en sten. Jag var så jävla lättad över att jag hade hittat henne. Jag klev sakta ut och gick fram till henne. "Babe.." börjar jag. Hon kollar upp på mig. "Du kan inte sova här inatt, åk hem till din pappa", "Jag skjutsar dig" säger jag. Hon skakar på huvudet. "Detta är bådas problem, varför försöker du putta ut mig från det?" säger hon lågt. "För jag vill inte att du ska vara inblandad med alla poliser, alla förhör, alla konsekvenser" säger jag. "min pappa är polis, bara han är en konsekvens. Jag känner min pappa, och om han försöker krossa dig.. så tar han mig med" säger hon och ler. Jag kunde se gåshuden på hennes armar och drog snabbt av mig min långärmade tröja. Jag drog sakta på henne tröjan, hon log stort. Hon la händerna på min bara mage. "Jag borde frysa oftare" ler hon och tar pekfingret och följer linjerna på magrutorna. "Vi åker tillbaka till tältet nu älskling" säger jag och ler. "Pappa har ringt mig" suckar hon. "Har du mobilen på?" säger jag snabbt. Hon kollar frågandes på mig och nickar. "Fuck, Miley dom har redan spårat oss. Fort" säger jag snabbt innan jag drar upp henne i min famn och springer med henne till bilen.

"Vart ska vi nu då?" fräser hon upprört. Poliserna hade hittat oss, eller 1 polisbil. Men den hade jag lyckats skaka av mig. Jag suckar. "Jag vet vart vi ska" säger jag lågt. "Har du någonting viktigt på din mobil?" säger jag snabbt. Hon skakar på huvudet. "Inte direkt" säger hon. "Kasta SIM-kortet, du kan använda min mobil så länge. Den är inte spårbar" säger jag och ger henne den samtidigt som jag försöker kolla på vägen. Hon vevar ner rutan och kastar ut hennes SIM-kort och tar tacksamt emot min mobil.

Jag stannade vid klubbhuset. "Vart är vi?" säger hon lågt och osäkert. "Stanna här, jag kommer" säger jag och ger henne en lätt blinkning innan jag går in.

Där inne satt Jack och Harry. Dom både log enormt när dem fick syn på mig. "BIEBER!! Du har inte vart här på år!!" utbrister Harry och kramar om mig. Jag flinar. Det var riktigt kul att se dem. "Ni hänger fortfarande här ser jag" flinar jag. De båda skrattar. "Vad gör du här, utan tröja?" ler Jack nyfiket. "Kan jag o en tjej stanna här inatt?" säger jag osäkert."Söker du efter sex plats?" säger Harry förvånat. Jag skakar snabbt på huvudet. "Vi är efterlysta, speciellt jag. Hennes farsa är polis" säger jag snabbt. "Har du kidnappat henne?" säger Jack oroligt. Jag skakar huvudet igen. "Hon är min flickvän, det är en lång historia" säger jag kort. "Vart är hon nu?" säger Harry frågandes. "Utanför" säger jag och kollar på dem båda. "Ta in henne stackarn, klart ni kan stanna." ler Jack. Jag log stort.

Jag gick ut igen och hon stod fortfarande kvar. "Kom" ler jag. "Är de någon här?" säger hon förvånat. "Bara några kompisar, de är ingen fara" säger jag säkert, Hon sväljer lite försiktigt innan hon går med mig in. "Jack, Harry, detta är Miley, min flickvän" flinar jag. Harry höll på att svälja tungan och Jacks ögon ploppade nästan ut. "Denna gången fick du till de" är de ända som kommer ur Harrys mun. Jag flinar. "Rör henne och ni dör" säger jag kort och ler innan jag greppar hennes hand och går in i ett av rummen. Allt såg likadant ut, utom några nya sängar och snyggare möblare. Dem hade också ett biljardbord nu. "Vad är detta för ställe?" säger Miley tillslut. Jag suckar. "Jag bodde här när jag var yngre, typ när jag var 14 så flytta jag hit. Oroa dig inte, vi ska inte behöva stanna så länge" säger jag lågt och kastar mig i dubbelsängen. "Bor Jack och Harry här?" säger hon osäkert. Jag skakar huvudet. "Nej, men detta är privat mark och polisen måste ha tillstånd för att komma hit." säger jag. "Men får ni vara här då?" säger hon osäkert. "Ja, när vi flyttade hit så var de en man som bodde här. Han hette Robin. Han tog hand om oss och lärde oss hantera vapen, slåss, och vara smidiga. Han lyckades få marken privat" säger jag. "Vart är robin nu?" säger hon försiktigt och sätter sig i sängen.
Jag biter ihop lite. Jag rycker på axlarna. "Vi blev nästan attackerade, men då sa Robin att han skulle sköta det. Så han gick ut här ifrån och kom aldrig tillbaka" säger jag kort. "Jag kan ingenting om dig Justin" säger hon lågt. "Kom, fråga vad du vill så svarar jag." säger jag och ler. Hon lägger sig intill mig, huvudet på mitt bröst. Jag drar täcket över oss en aning. "Berätta om din familj, du har inte sagt någonting om dem" säger hon försiktigt. Varför lyckas hon komma in på de känsligaste ämnet.

Chapter 19 - He's hating me

Remind: "Du lever" säger hon glatt. "Du har bara vart borta i några dagar" säger jag och höjer ögonbrynen. "Förlåt för att jag bara stack" säger hon lågt. "I thought you were dead!" säger jag uppriver till slut som inte kunde hålla det inne. "Victor sa de, att du blev påkörd när du var påväg hem till mig för att snacka om din pappa" säger jag kort. "Jag sa åt honom att ljuga för dig, de är inte hans fel!" säger hon snabbt. Jag blöter läpparna."Har du din bil här?" säger hon sen för att byta samtalsämne. "Nej, han tog mig med en polis bil" säger jag lågt. "Vadådå?" tillägger jag. "Vi sticker" säger hon och ler svagt. "Miley.." börjar jag. "Du har upplevt massa coola grejer, du har kört coola bilar, hållt i coola vapen. Kan inte jag bara få testa att smita ifån polisen som dessutom är min pappa?" säger hon höjer ögonbrynen. Jag flinar stort och ringer upp Ryan. "Bieber!?" utbrister han snabbt. "Möt mig vid flygplatsen" säger jag kort. Miley ler stort.

Han stannade vid en stor klippa. "Vart är vi?" säger jag förvånat och vi båda hoppar ur bilen. "Du ville ju bort, och nu.. nu är vi borta" säger han och ler svagt. Jag ler. "Vi är ute ur staden nu, du får säga till när vi ska dra tillbaka" säger han och lägger armen runt mig. "Om jag inte vill tillbaka då?" säger jag lågt. Han slickade sina läppar. "Du kan inte rymma från din familj" säger han och kollar på mig. Jag suckar. "Jag vill bara vara borta ett tag" mumlar jag. "Din mamma då?" säger han förvånat. "Du förstår inte.." säger jag lågt, Mamma var alltid på pappas sida, och tvärtom. Eftersom dem bodde isär så ville dem inte bråka via telefonen och därför försökte dem alltid komma överrens. "Du får bo hos mig?" säger han och höjer ögonbrynen. Jag skakar på huvudet. "Min pappa hittar dit.." säger jag. "Vi får bo här" flinar han. "Här?" repeterar jag och kollar runt mig. "Vi kan inte bo på hotell, då hittar dom oss. Vi kan inte bo hemma hos mig.. men vi kan ju hämta lite stuff hemma hos mig.. sen klarar vi oss" flinar han. Vad mycket besvär jag skapar. "Oroa dig inte, jag kan bo hos min kusin eller någonting" säger jag snabbt. Han höjer ögonbrynen. "Jag vill inte att du ska behöva komma bort från din familj och dina vänner, bara för att jag vill de" säger jag lågt. Han ler. "Stanna här tills jag kommer tillbaka, jag ska bara hämta lite saker" säger han och kysser min panna och hoppar in i bilen. Jag log och satte mig ned på backen och kollade ut över staden, så jävla fint.

Jag packade ett jävligt stort tält som Ryan hade glömt kvar här, samt täcken, kuddar, ljus, tändare, ciggaretter, godis, mobilladdare, dator + laddare om vi skulle hitta något uttag någon gång. Jag kastade in allt i bilen. "STANNA" fräser en röst. Jag rycker till. "Händerna på huvudet" säger den igen. Jag ville vända mig om och se vem det var, men jag gjorde som han sa.

"Vänd dig om och gå ner på knä" säger han. Jag vände mig sakta om. Det var inte Mileys pappa, vilket betydde att jag faktiskt kunde skada honom. "Ner på knä sa jag!" morrar han. Jag slängde en blick på min bil, den var olåst och dörren var öppen efter att jag hade lagt in alla saker. "Får jag bara låsa min bil, sen kan du ta mig till stationen?" säger jag. "Nej, häng med nu direkt." morrar han. "Men om någon snor min bil då?" säger jag och höjer ögonbrynen. "Då går inte det via kommunen, utan då får du betala det" säger jag. Han nickar. "Lås, fort.. gör du något annat så skjuter jag" säger han. Jag nickar. Jag går sakta fram till bilen, sedan drar jag snabbt fram pistolen och riktar mot luften. Snabbt blir han rädd och söker skydd, jag fick perfekta tillfället att då gasa iväg. Han hade ingen rätt till att ta mig, jag hade redan vart i rättsalen.

När hans bil kom reste jag mig snabbt upp. Han såg orolig ut bakom ratten. "Hur gick de?" säger jag och ler. "Bra" säger han snabbt Jag höjer ögonbrynen. "Lite stressigt bara" säger han. "Ska vi sätta upp tältet nu eller ikväll?" säger han och höjer ögonbrynen. "Åh, har du ordnat tält?!" utbrister jag glatt. "Ja, men jag tror vi borde byta ställe" säger han. Jag kollar förvånat på honom. "Varför?" säger jag. "Det finns finare platser" ljuger han. "Oh, really?" säger jag och höjer ögonbrynen. Han nickar. "Vad hände hemma hos dig, jag drar ingenstans förrens du berättar" säger jag. "Vi behöver inte dra någonstans" säger han tillslut och kastar ut tältet ur bilen. "Justin!?" utbrister jag. Han kollar ilsket upp på mig. Nästan så jag blev lite skräckslagen. "Vad håller du på med?" fräser jag. "Inte nu Miley, vi tar upp de jävla tältet nu" morrar han. Varför var han så jävla arg? "Hoppas du sover gott" säger jag kort och går iväg. "Miley?" fräser han argt bakom mig. Jag svarar inte, det var en väldigt dålig idé att dra med Justin på detta, jag borde inte ens kommit hit och räddat honom på den där jävla rättegången, till och med pappa hatar mig nu även fast jag inte snackat med honom än.

Chapter 18 - I thought you were dead.

Remind: "Tänker du svara?" morrar han när vi sitter i förhörsrummet. Jag kollar bara mot väggen. "Justin, du har begått ett mord, fattar du inte att denna personens familj sörjer och vill veta varför du tog hans liv!" fräser han. Jasså, dom har bara fått reda på ett mord. "Vi ses i rätten nästa vecka" säger han sedan och slår hårt i bordet. Jag svalde, utan att svara."Åh" mumlar mamma. "Ja, okej, Hejdå" säger hon och lägger på. "Lilla gumman!, Vem är Justin egentligen?" säger hon oroligt. "Varför undrar du?" säger jag förvånat. "Din pappa har precis fångat honom, han har begått ett mord" säger hon förskräckt. "VA!?" fräser jag. "PAPPA?!". "Gumman, har han skadat dig?" säger hon oroligt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. "Sitter han i fängelse nu?" säger jag snabbt. "Nej inte än, men oroa dig inte han ska no.." säger hon. "Jag måste få prata med honom, mamma!" säger jag snabbt. "Nej gud, han är farlig!" utbrister hon. "MAMMA DU FATTAR INTE, OKEJ!?" säger jag snabbt och nervöst. Jag kände hur ögonen fylldes. "Vem är Justin?" säger hon kort igen. Jag svarar inte utan springer upp på rummet och skriker hårt och kallt av ilska i kudden. Varför åkte jag, varför tog just pappa honom?

"Jag måste ringa ett samtal" säger jag lågt. "Till någon i familjen?" säger vakten. Jag nickar. Han släpper ut mig till korridoren, jag kunde välja att orsaka mer problem och iallafall försöka rymma här ifrån, eller bara ta mitt straff och ringa detta samtal. Jag slog nummret och väntade i 2 signaler. "Hallå?" säger hennes bekanta röst. "De är jag.." säger jag lågt. "JUSTIN!? omg, mår du bra? Allt är mitt fel!, förlåt jag visste int.." börjar hon. "Hey.. det är inte ditt fel" avbryter jag. Jag hörde hur hon grät. Jag fick bara ringa ett samtal, och istället för att ringa min pappa, Chaz, ryan eller någon annan så tar jag tjejen som egentligen är anledningen till varför jag är här. "Jag visste inte någonting om pappa" säger hon snyftandes. "Jag vet" svarar jag lågt. "Du sitter inte i fängelse va?" säger hon oroligt., "Jo för tillfället.. jag ska till rätten om någon dag. Jag har fängelsetelefonen nu" säger jag. "Vårat samtal spelas in" säger hon kort. "Jag vet" mumlar jag. "Om pappa hör detta, så fuck of, dra åt helvete, Justin jag kommer" säger hon. "Hey, Miley!" fräser jag snabbt. "Stanna hemma, jag vill inte att du hamnar i mitten av allt" säger jag snabbt. "Jag är i mitten av allt." säger hon och lägger på. Jag slog hårt med telefonen. "Jag är klar, tack" muttrar jag och går villigt in i cellen igen. Bara någon minut senare kommer Mileys pappa fram till cellen och stannar utanför. "Din lilla jävel" fräser han. Jag höjer ögonbrynen.
"Hon är påväg hit" morrar han. "Vad bra, jag älskar hennes sällskap" ler jag. "Du rör henne inte." säger han. "De är hon som vill röra mig för tillfället, eftersom att hon är påväg hit" säger jag och höjer ögonbrynen. "Jag ska setill så att du får maxlängd, fattar du!?" fräser han upprivet. "Min pappa är advokat, de är nog han du får kämpa mot" säger jag och ler avslappnat och lägger mig i den hårda sängen. "Är din pappa Jeremy Bieber" säger han stelt. Jag nickar. "Rör inte min dotter" säger han innan han går ut. Miley skulle nog inte hinna hit innan imorgon iallafall.

"Vad är bevisen mot denna unga mannen?" säger domaren. "Hans fingeravtryck, dem hittades på offret" säger en av polismännen. "Jaha?" säger hon och höjer ögonbrynen. "Avtrycken var samma dag som han blev mördad, till och med några timmar efter att han var död" tillägger polisen. Domaren kollade på mig. "Jag såg att han var död, men jag vågade inte ringa polisen. Jag har aldrig sett en död kropp förrut." säger jag. "Varför vågade du inte ringa polisen, dem skulle ju inte tro att de var du som mördade honom?" säger hon. "Det är ju vad dom gör nu?, jag kollade bara om han hade puls. Och när jag insåg att han var död så blev jag så rädd och sprang iväg, jag var rädd att mördaren var i närheten." säger jag lågt. "Har ni fler bevis?" säger hon. Poliserna kollar på varandra. "Har han bevis?" protesterar en utav dem. Alla blickar riktades mot mig. "Mig!" säger en röst snabbt. Miley sprang anfått in i salen. Jag börja nästan skratta av lycka över att hon var här. "Jag är vittne, han ringde mig och berättade allt. Och då stack jag hem till honom och.." börjar hon. "Han är oskyldig, vi har mer bevis än vad dem har och han har vittne." säger hon kort. "Rättegången avslutad, grabben går fri så länge ni inte hittar fler bevis" säger domaren och slår klubban på den lilla platten. Jag pustade ut och hoppade över den bruna trä bänken och snabbt fram till Miley. Hon kramade om mig hårt. "Idiot, du skrämde mig" viskar hon i mitt öra. Hon räddade mig från fängelse. "fan vad jag älskar dig" säger jag lågt. "Släpp varandra nu" fräser hennes pappa som kommer rusandes in i salen. "Idiot" morrar Miley och slår han hårt på kinden med en öppen hand. Snabbt greppar jag tag i hennes armar. "Slå honom inte" säger jag snabbt. "Släpp henne!" morrar hennes pappa. "Är du sjuk?" fräser hon argt. "Jag är ledsen, men ni får ta detta utanför" säger vakten som kommer fram. "Mr. Cyrus, är allt okej?" säger vakten sen. Han nickar. "Miley, ni får snacka i 10 minuter. Sen kör jag dig till flygplatsen" säger han strängt.

"Du lever" säger hon glatt. "Du har bara vart borta i några dagar" säger jag och höjer ögonbrynen. "Förlåt för att jag bara stack" säger hon lågt.

"I thought you were dead!" säger jag uppriver till slut som inte kunde hålla det inne.
"Victor sa de, att du blev påkörd när du var påväg hem till mig för att snacka om din pappa" säger jag kort. "Jag sa åt honom att ljuga för dig, de är inte hans fel!" säger hon snabbt. Jag blöter läpparna.
"Har du din bil här?" säger hon sen för att byta samtalsämne. "Nej, han tog mig med en polis bil" säger jag lågt. "Vadådå?" tillägger jag. "Vi sticker" säger hon och ler svagt. "Miley.." börjar jag. "Du har upplevt massa coola grejer, du har kört coola bilar, hållt i coola vapen. Kan inte jag bara få testa att smita ifån polisen som dessutom är min pappa?" säger hon höjer ögonbrynen. Jag flinar stort och ringer upp Ryan. "Bieber!?" utbrister han snabbt. "Möt mig vid flygplatsen" säger jag kort. Miley ler stort

Chapter 17 - You're not going anywhere..

Remind: "Vill du ha hjälp?" säger jag och ler. "Oh, har du packat upp?" säger mamma och ler. "Jag har lite kvar, men jag tar de imorgon bitti" säger jag och går fram till spisen. "Kan du skala potatisen?" säger hon och nickar mot påsen med potatis. Utan tvekan plockar jag fram ett par potatisar och skalar. "Hur var de hos pappa?" säger hon nyfiket. Det första som ploppade upp i huvudet var Justin, Kelsey, Victor, och Hamburgar Baren som jag jobbat på. "Bra, jätte bra" säger jag och ler. Mobilen störde och snabbt drog jag upp den ur fickan, yttligare Justin. Detta var nog 42 gången han ringde. Jag svarade inte utan la ned den i byxfickan. "Ska du inte svara?" säger hon förvånat. "Vem är han?" tillägger hon. "En kille jag träffa hos pappa, Jag känner bara inte för att snacka med han nu" säger jag lågt. "Oh, efter maten så tycker jag att vi kan starta någon film och bara mysa och så måste du berätta vad du har sysslat med under dessa 4 månader!" ler hon. Jag nickar. "Sure" säger jag glatt.

Jag drog tag om Kelsey. "Är hon död?" fräser jag. "Va?" säger hon oroligt. "Miley, är hon död." säger jag igen. Hon skrattar. "Skulle du ens brytt dig?" säger hon och höjer ögonbrynen. "Bara svara på min fråga" muttrar jag. "Nej, du svarar på min. Skulle du brytt dig?" säger hon igen. Jag blöter läpparna. "Det klart jag skulle" säger jag kort. "Det märks inte! Du dissade henne bara för att hennes farsa jobbar som polis. Det är inte hennes fel att du är kriminell!, Hennes pappa gör denna världen till en säkrare plats medans du gör motsatsen. Och du släpper taget om henne pågrund av att hennes pappa jobbar med något du inte gillar? Vad fan tänker du med?" fräser hon. "Hållkäften innan du gör mig irriterad, lever hon?" säger jag kort. "Dra åt helvete." säger hon kort innan hon går vidare. Jag sväljer hårt.

Ett skott hördes, där låg han, död. "Kroppen?" säger Ronny frågandes. "Dumpa den någonstans" säger jag lågt. Han nickar. "Jag drar hem" säger jag till Chaz. "Sure, vi fixar detta" säger han. Vi gör ett handslag innan jag går till min bil. Jag satte mig och körde snabbt iväg. Perfekt taiming så ringde Kelsey. "Mhm?" svarar jag kort. "Jag har dåligt samvete, förlåt för vad jag kallade dig" säger hon. "Ville du något?" muttrar jag, ursäkter suger. "Hon lever, hon har åkt hem till sin mamma bara" säger hon. Jag svarar inte utan la snabbt på, vred på bilen och körde till flygplatsen. Först skickade jag sms till Ryan. To: Ryan - "Jag är påväg till flygplatsen, kan du boka ett flyg snabbt, jag ska till Miley" Ryan var snubben som kunde allt angående: Bilar, flyg, tåg, datorer osv. Han visste verkligen det mesta angående sånt. From: Ryan - "Jag är där om 10 minuter, flyget går om 20 minuter" Fan, det skulle vara stressigt. Jag gasade på lite extra.

"Här" säger han och räcker biljetten som jag tacksamt tar emot. "11 minuter kvar" mumlar han. Jag nickar.

"Let's go!"

"Fitta, är inte de Mileys pappa?" säger han plötsligt. Jag vänder mig om, en knytnäve hamnade rakt i ansiktet på mig. Ryan skulle precis lyfta handen mot honom. "Nej Ryan" spottar jag och reser mig upp. "Jag vet vem du är" morrar Mileys pappa. "De är inte som du tror" säger jag kort. Yttligare en gång slår han till mig. "Jag måste gå, du får ta detta någon annan gång" säger jag som inte ville missa flyget. "Du ska med till stationen, och håller dig jävligt långt bort från min dotter!" fräser han. "Mr. Cyrus.." börjar jag. "Ska jag ge dig flera slag för att du ska hålla käften?" fräser han och plockar fram handhängsel och sätter på mig. Jag kunde inte slå honom, men jag ville heller inte sitta inne för vad jag har gjort. Ryan hade inga ord. "Ska du hänga med in till stationen?" säger Mileys pappa. Ryan svarar inte. Jag kollar bort., Alla på flygplatsen kollade. "Kom här"muttrar han och för mig ut ur flygplatsen.

"Tänker du svara?" morrar han när vi sitter i förhörsrummet. Jag kollar bara mot väggen. "Justin, du har begått ett mord, fattar du inte att denna personens familj sörjer och vill veta varför du tog hans liv!" fräser han. Jasså, dom har bara fått reda på ett mord. "Vi ses i rätten nästa vecka" säger han sedan och slår hårt i bordet. Jag svalde, utan att svara.

"Åh" mumlar mamma. "Ja, okej, Hejdå" säger hon och lägger på. "Lilla gumman!, Vem är Justin egentligen?" säger hon oroligt. "Varför undrar du?" säger jag förvånat. "Din pappa har precis fångat honom, han har begått ett mord" säger hon förskräckt. "VA!?" fräser jag. "PAPPA?!". "Gumman, har han skadat dig?" säger hon oroligt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. "Sitter han i fängelse nu?" säger jag snabbt. "Nej inte än, men oroa dig inte han ska no.." säger hon. "Jag måste få prata med honom, mamma!" säger jag snabbt. "Nej gud, han är farlig!" utbrister hon. "MAMMA DU FATTAR INTE, OKEJ!?" säger jag snabbt och nervöst. Jag kände hur ögonen fylldes

"Vem är Justin?" säger hon kort igen. Jag svarar inte utan springer upp på rummet och skriker hårt och kallt av ilska i kudden. Varför åkte jag, varför tog just pappa honom?

Måste bara säga tack till Sanna B, för dina underbart fina kommentarer!

Chapter 16 - She's Dead

Remind: Jag la hanaden på pannan. Miley. "Detta får inte bort mina känslor bro" muttrar jag. "Well, klockan är mycket. Min fest börjar om 20 minuter" säger han och höjer ögonbrynen. Det märktes för de luktade alkohol här inne, och han hade städat upp en aning. "Jaja, stick ner och gör iordning. Jag kommer strax" säger jag mumlande. Han nickar. "Ryck upp dig" säger han och går ut. Jag lutade armbågarna på benen och la ansiktet i händerna. Hur hade Miley kunnat dölja det med hennes pappa i nästan 2 hela jävla månader."Du har kvar lite drog där" flinar Chaz. Jag drar snabbt bort det från näsan, ingen fick se att vi hade snortat. "Vi festar nu, glöm henne lite" säger han högt så att jag hör. Jag suckar och nickar sedan. "Jag har tänkt lite, och du kanske ska åka tillbaka till mamma igen" ler pappa. "Vill du bli av med mig?" säger jag och höjer ögonbrynen. Han skakar snabbt på huvudet. "Nej jag tänkte att du kans.." börjar han. "Pappa, jag skoja." ler jag. Det kanske var bäst att komma hem igen, träffa Sally och Kim. "Ja, när får jag åka?" ler jag. "Så fort du har packat, så jag kan boka flyg om.. 2 dagar? Blir det bra?" säger han och ler. "Åh, du är bäst" ler jag. "Tack för maten, jag går upp och packar" säger jag snabbt och springer upp för trappan. Jag ville verkligen hem från allt drama, Justin var helt enkelt bara en liten sommar romans, även fast jag skulle ha hur svårt som helst att glömma honom, och dessutom var det inte sommar..

"Jag åker imorgon" säger jag lågt. Kelsey kollar förvånat på mig. "Lovar du att komma och hälsa på?" säger hon oroligt. Jag nickar. "Jag kan komma nästa månad eller något" ler jag. "Åh, har detta med Justin att göra, eller din pappa eller det där som hände mellan dem?" säger hon oroligt. "Han vet att min pappa är polis, det klickar inte, jag och justin klickar inte. Jag vill bara hem till mamma" säger jag lågt. "Vet någon annan om att du sticker?" säger hon förvånat. "Lärarna, och nu då, men jag ska säga det till Victor sen" säger jag. "Justin..?" säger hon lågt. Jag skakar på huvudet. "Han kommer inte ens märka att jag är borta, han tog mig som en engångs människa. Du hade rätt" säger jag lågt. "Fel, jag hade fel. Jag har aldrig sett Justin le så mycket som han har gjort med dig, jag hade till och med glömt hur han såg ut när han log. Han har inte mördat någon eller ens skadat någon allvarligt under tiden han har spenderat med dig. Han kommer märka att du är borta" säger hon. "Fine, well.. berätta ingenting för honom. Jag vill säga det själv" säger jag lågt. Hon nickar. "Absolut"

"Victor" säger jag i telefonen. "Ja?" säger han nyfiket. Jag la mig i min säng. Det var typ det ända som var kvar i rummet. Garderoberna var tomma, tavlorna var i mina väskor, det ända jag hade kvar var sängen, papperskorgen, tomma garderober och Justins svarta T-shirt. "Jag ska åka hem imorgon" säger jag lågt. "Du är väll hemma?" säger han och skrattar. "Nej, alltså.. till min mamma" säger jag lågt. "Vänta, va? Varför?" säger han oroligt. "Pappa tycker jag har betett mig så bra så att jag kan åka hem igen." säger jag kort. "Hur länge var du och Justin tillsammans?" säger han. "4 månader, men vi har gått runt och sagt till folk att vi bara hart vart tillsammans i 2 månader" muttrar jag. "Vad tror du Justin kommer säga?" säger han oroligt "Jag vet inte, han fick reda på att min pappa var polis igår.. vi har inte snackat sedan dess" muttrar jag. "Jag kan berätta för honom om du vill?" säger han lugnt. "Ja tack, dra bara en liten lögn. Jag orkar inte med allt drama mer" muttrar jag.

3 Dagar senare

"Vart är Miley, jag måste snacka med henne" säger jag snabbt till Victor. ´Han såg lite nervös ut. "Hon är död." säger han. Jag skrattar. "Okej, kan jag få prata med henne nu?" säger jag surt. "Justin, hon är död. På riktigt." säger han kort. Jag sväljer hårt. "Nej.. hon levde" säger jag förvånat. "För 3 dagar sen ja" säger han kort.

"Vad hände?" säger jag kort, även fast jag bara trodde på honom upp till 4%

"Hon var påväg för att träffa dig..

Hon ville veta om ni verkligen hade gjort slut..

"we keep it interesting" | via Tumblr

Sen ville hon förklara angående sin pappa, och när hon åkte till dig så.. blev hon påkörd.

Hon är död Justin."

Det kändes som om en sten landade i min mage. "Om du ljuger nu.. dör du" morrar jag. Jag kunde inte vara svag framför honom. "Skulle jag ljuga om det? Du tror inte jag har legat hemma och lipat som en 10 åring?" fräser han. Jag svarar inte, i hela 4 månader kände jag henne. "Hon kan inte vara död" säger jag kort.

"Vill du ha hjälp?" säger jag och ler. "Oh, har du packat upp?" säger mamma och ler. "Jag har lite kvar, men jag tar de imorgon bitti" säger jag och går fram till spisen. "Kan du skala potatisen?" säger hon och nickar mot påsen med potatis. Utan tvekan plockar jag fram ett par potatisar och skalar. "Hur var de hos pappa?" säger hon nyfiket. Det första som ploppade upp i huvudet var Justin, Kelsey, Victor, och Hamburgar Baren som jag jobbat på. "Bra, jätte bra" säger jag och ler. Mobilen störde och snabbt drog jag upp den ur fickan, yttligare Justin. Detta var nog 42 gången han ringde. Jag svarade inte utan la ned den i byxfickan. "Ska du inte svara?" säger hon förvånat. "Vem är han?" tillägger hon. "En kille jag träffa hos pappa, Jag känner bara inte för att snacka med han nu" säger jag lågt. "Oh, efter maten så tycker jag att vi kan starta någon film och bara mysa och så måste du berätta vad du har sysslat med under dessa 4 månader!" ler hon. Jag nickar. "Sure" säger jag glatt.

SÅ LITET MELLANRUM MELLAN KAPITLEN, STOOOLT! :D

Remind

Påminelsen om trailer, så ni kommer ihåg lite ;)

Chapter 15 - I'm going home bitches

Remind: "Bra jobbat grabbar, jag bjuder alla på pizza. Det handlar inte om att vinna!" utbrast deras coach högt och tydligt nu när alla var ombytta. Flera av killarna jublar och klappar. Jag kollar på Justin, och han kollar på mig. "Jag kan inte, inte idag" säger han då. All uppmärksamhet riktades mot honom. "Justin, du var stjärnan i vårat lag idag. Du gjorde 3 av 7 mål? Klart du ska ha pizza. Jag tolererar inte ett nej!" ler hans coach. "Alla samlas vid pizzeria Prego om 30 minuter" säger han och klappar, där efter reser sig alla upp och går åt alla möjliga håll. "Hey" säger han och kysser mig. "Du var grym" ler jag och smeker hans nacke. "Det var bara för att du satt och kolla på mig" flinar han. Jag ler. "Justin, kör du mig till Pizzerian?" ropar Chaz som står längre bort. Justin kollar på mig. "Stick, stick och käka, du förtjänar det" säger jag och ler svagt. "Vi skulle ju ha filmkv.." - "lugnt, vi tar de en annan kväll" avbryter jag. "Jag ska iallafall skjutsa hem dig" ler han. "Nej, Victor kör mig" ljuger jag. Han suckar. "Förlåt" säger han då. "För vad? C'mon, du förtjänar käk. vi ses imorgon" ler jag och ger han en mjuk kyss innan jag vänder på stegen.

1 Månad senare.

Jag stoppade ner den sista varan i påsen. Pappa betalade och kom sedan. "Stannar du här, så kör jag hit bilen så vi slipper bära påsarna så långt?" säger han och ler. "Sure" ler jag. Han knycklade ihop kvittot innan han plockade fram bil nycklarna ur fickan och steg ur den lilla affären. "Hej bebi" säger en bekant röst, Justin. "Nej asså.. du kan inte vara här nu" säger jag snabbt. Han fick inte träffa min pappa. "Varför inte?" säger han nyfiket. "Vi köpte bara ciggaretter" säger han oskyldigt. "Asså min pap.." börjar jag. "Är du här med din farsa? äntligen" ler han. "Justin, snälla, gå. Jag ringer dig om 10 minuter jag lovar" säger jag kort.

"Skäms du över honom eller vad är problemet?" säger hans onödiga, flintskalliga kompis. "Är du störd?" muttrar jag irriterat. "Babe..," börjar Justin, nästan så att han höll med sin kompis. "Det har gått 2 månader, är de inte på tiden?" säger han och höjer ögonbrynen och ler svagt. "Du förstår inte" mumlar jag. "Förklara då?" säger han. Jag skakar på huvudet. "Min pappa är.." börjar jag. "Vem är detta?" säger pappas bekanta röst. Justin kollar snabbt på honom och sedan på mig. "Johnny" säger jag snabbt. "Jaha, en kompis från skolan?" säger han frågandes. "Precis" säger jag snabbt. Justin skakar hand med honom. "Well, jag bär ut matkassarna, kom ut snart okej?" säger han och ler. Jag nickar snabbt. "Kul att träffa dig Johnny" säger han och tar påsarna och går. Justins kompis hade gått iväg en bit och pratat med några andra, vilket var skönt eftersom alla inte behövde veta vem min pappa. Men Chaz kom fram, han stod med några andra. Alla värkade vara i mataffären idag..

"Polis miley, han är polis" morrar han. "Hur visste du det?" säger jag lågt. "Det var snubben vi slog Justin, kände han igen dig?" utbrister Chaz oroligt. "Slog?" utbrister jag ännu oroligare. "Hey.." börjar Justin. "Det var ni.." morrar jag. "Du var inte heller perfekt angående detta, du berättade inget!" morrar Justin. "Du frågade aldrig!" fräser jag tillbaka. "Vänta.. är det din pappa?" säger Chaz förvånat. "Ni var dem som slog honom i skallen, ni är bara äckliga kriminella människor som inte har viktiga saker att göra på fritiden!" fräser jag, Justin öppnade munnen men jag bara höjde handen och drog den på Justin kind. Ett högt ljud hördes, ja, jag gav han en bitch-slap. Jag vände mig frustrerat och sprang ut ur mataffären och in i bilen.

Jag hade klämt kvar alla tårar genom bilresan, men så fort jag fick tillfället att bara kasta mig i sängen och mosa huvudet mot kudden släppte jag ut, allt, precis allt.

"Vad hände?" säger Chaz oroligt. "Allt, allt hände" säger jag lågt och sväljer hårt. "Vill du snacka om det?" säger han förvånat. "Ser det ut så?" morrar jag argt. Han svalde lågt. "Vad hände mellan er?" säger han kort. "Vad tror du?" fräser jag. Jag var inte alls på humör. "Hennes farsa är polis Justin, hon berättade ingenting" muttrar han. "Du håller dig utanför" morrar jag. Han flinar. "Du inser inte att allt detta bara var en engångs sak?, glöm henne" säger han och höjer ögonbrynen. "Vi var tillsammans i nästan 2 månader, detta var ingen fucking engångs sak Chaz" morrar jag. "Jag vet vad som kan få dig på bättre humör" säger han och flinar. Jag skakar på huvudet, "Nej, jag behöver sticka hem en stund" muttrar jag. "Asså den saken som får dig på bättre humör, får dig att glömma dina problem" säger han och försöker le lite. "Weed?, har du gräs?"säger jag förvånat. Han nickar. Jag blöter läpparna. "Vi tar min bil" säger jag kort.

"Justin, ser du mig?" skrattar Chaz. Jag vaknade upp med en fet huvudvärk och såg helt immigt. Jag vinglade lite fram och tillbaka.

"Ja" säger jag lågt tillslut. "C'mon, det släpper om någon timma. Du sov i fkng 4 timmar" morrar han. Jag la hanaden på pannan. Miley. "Detta får inte bort mina känslor bro" muttrar jag. "Well, klockan är mycket. Min fest börjar om 20 minuter" säger han och höjer ögonbrynen. Det märktes för de luktade alkohol här inne, och han hade städat upp en aning. "Jaja, stick ner och gör iordning. Jag kommer strax" säger jag mumlande. Han nickar. "Ryck upp dig" säger han och går ut. Jag lutade armbågarna på benen och la ansiktet i händerna. Hur hade Miley kunnat dölja det med hennes pappa i nästan 2 hela jävla månader.

"Du har kvar lite drog där" flinar Chaz. Jag drar snabbt bort det från näsan, ingen fick se att vi hade snortat.

"Vi festar nu, glöm henne lite" säger han högt så att jag hör. Jag suckar och nickar sedan.

"Jag har tänkt lite, och du kanske ska åka tillbaka till mamma igen" ler pappa. "Vill du bli av med mig?" säger jag och höjer ögonbrynen. Han skakar snabbt på huvudet. "Nej jag tänkte att du kans.." börjar han. "Pappa, jag skoja." ler jag. Det kanske var bäst att komma hem igen, träffa Sally och Kim. "Ja, när får jag åka?" ler jag. "Så fort du har packat, så jag kan boka flyg om.. 2 dagar? Blir det bra?" säger han och ler. "Åh, du är bäst" ler jag. "Tack för maten, jag går upp och packar" säger jag snabbt och springer upp för trappan. Jag ville verkligen hem från allt drama, Justin var helt enkelt bara en liten sommar romans, även fast jag skulle ha hur svårt som helst att glömma honom, och dessutom var det inte sommar..

Era kommentarer fick mig att skriva ett kapitel haha, kommentera! :D

Chapter 14 - Part 2

Remind: "Babe, du kan hälsa iallafall?" säger jag och ler svagt. Hon blängde mot deras håll igen. Jag vände mig, och dom kom fram till oss. "Tja" ler Ryan. Hon nickade lätt med ett leende. Alla hälsade, utom Chaz.

Jag gav han en sträng blick. Men han undvek både mig och Miley, antagligen bara för att jag hade hoppat av vadet sådär. "Chaz, kan vi snacka lite?" säger jag och försöker att inte låta arg. "Sure" säger han kort. Miley stod kvar och snacka med Lizzie och Sandra, dom började redan komma överrens.Jag hann inte säga någonting innan han gav mig en knytnäve i ansiktet, vid läppen."We are not going to fight!""Hey, vi ska inte slåss." fräste jag. "Du sa att vi skulle glömma henne ikväll" morrade han argt. "Det är inte så lätt Chaz" morrade jag tillbaka. "Inte?, du har gjort det med 13 stycken innan, hon är inte speciell!" morrar han argare. Nästan så att han skulle slå till mig igen. "För mig är hon det." säger jag kort.Hela kvällen spenderades med arga Chaz, Ryan, Lizzie. Hon sista stack hem och Miley såg jag inte så mycket mer den kvällen..

"Vi umgås inte så mycket" säger jag lågt och drar i en tråd som har börjat gå sönder på min tröja. "Vi kan umgås, nu" säger han tillbaka och ler. "Du har fotboll om 20 minuter" muttrar jag och kollar på honom. Justin ler. "Jag kan skippa fotbollen" säger han kort. Gulligt. Jag kollar upp på honom. "Absolut inte!, ni har match mot Reckers idag. No way att du ska missa det" säger jag snabbt. "Du kommer ihåg det" flinar han. "Jag har minne, älskade du" muttrar jag nöjt tillbaka. "Det är nog bland det mesta med dig" flinar han. Jag höjer försiktigt ögonbrynen., "Du tänker inte bara på dig själv" tilläger han. Jag flinar innan jag går av skrivbordsstolen och går runt lite i hans rum. "Jag byter om här hemma, så sparar jag lite tid" ler han. Jag nickar. Han går vidare till sin garderob medans jag hittar ett av hans fotoalbum. Jag vänder mig om. "Får jag..?" säger jag och höjer ögonbrynen. Han flinar. "Sure" säger han och drar fram sina röda fotboll shorts och T-shirt från en bred låda.

Jag kollade nyfiket på bilderna, han var så liten, så söt så.. snäll? "Vem är detta?" säger jag och pekar på en äldre dam som satt intill honom på en bild. Han kom fram och kollade i albumet. Han hade bara shortsen på sig. "Mormor" säger han kallt innan han stänger albumet.

"Vad hände?" säger jag lågt. "Babe, inte idag" säger han. Jag ler, "fine" säger jag sen. Jag ville verkligen inte pressa ut ord ur honom som han inte ville släppa ut. "Kollar du på matchen?" säger han nyfiket för att byta samtalsämne. "Om du inte sätter på dig tröjan förräns vi sitter i bilen påväg dit" flinar jag, hans rutor var perfekt formade, perfekt synliga och helt.. ååh. "deal" flinar han och kastar tröjan på sängen.

Han placerar sina händer på varje sida av mina höfter och pressar en mjuk kyss på mina läppar. "Vi måste plocka upp Chaz påvägen" säger han och kysser mig igen. "Han hatar mig" muttrar jag och ger han en kyss. "Nej, han är lite skruvad för tillfället" flinar Justin och kysser mig, det var som att varje gång vi skulle avsluta en mening så var vi tvugna att smaka på den andras läppar. "Ska vi fortsätta små kyssas eller prata?" muttrar jag. Han lyfter upp min kropp, lägger mig mjukt på sängen, och lägger sig nästan över mig fast har armarna i madrassen som han håller sig uppe på så att hans kroppsvikt inte hamnar över mig. "vad vill du helst?, prata eller.." börjar han. Han fick inte avsluta sin mening innan jag hade mitt ansikte väldigt nära hans.

Både jag och Victor skrek högt när en mörkhyad kille i Justins lag gjorde mål. Victor var här, vilket jag inte jag hade någon aning om, men han var alltid på varenda fotbollsmatch så egentligen borde jag inte vara förvånad. Det stod 4-4 till dem bägge, och det var bara mitten på matchen. Visselpipan blåste, finally, halvlek. Alla i lagen hade vattenflaska hos deras coacher men jag bar alltid på Justins vattenflaska. Han sprang mot mig, upp för trappan, trängde sig mellan människor och drack vatten. Han var svettig och var hyffsat röd i ansiktet, men han var grym, han hade faktiskt gjort det första målet på matchen.

"Du är jätte duktig babe" ler jag. Han knäpper igen vatten flaskan innan han ger mig en 5 sekunders kyss och springer tillbaka ner på planen. Där samlades snabbt deras lag, pratade och sedan var matchen igång igen!

"Bra jobbat grabbar, jag bjuder alla på pizza. Det handlar inte om att vinna!" utbrast deras coach högt och tydligt nu när alla var ombytta. Flera av killarna jublar och klappar. Jag kollar på Justin, och han kollar på mig. "Jag kan inte, inte idag" säger han då. All uppmärksamhet riktades mot honom. "Justin, du var stjärnan i vårat lag idag. Du gjorde 3 av 7 mål? Klart du ska ha pizza. Jag tolererar inte ett nej!" ler hans coach. "Alla samlas vid pizzeria Prego om 30 minuter" säger han och klappar, där efter reser sig alla upp och går åt alla möjliga håll. "Hey" säger han och kysser mig. "Du var grym" ler jag och smeker hans nacke. "Det var bara för att du satt och kolla på mig" flinar han. Jag ler. "Justin, kör du mig till Pizzerian?" ropar Chaz som står längre bort. Justin kollar på mig. "Stick, stick och käka, du förtjänar det" säger jag och ler svagt. "Vi skulle ju ha filmkv.." - "lugnt, vi tar de en annan kväll" avbryter jag. "Jag ska iallafall skjutsa hem dig" ler han. "Nej, Victor kör mig" ljuger jag. Han suckar. "Förlåt" säger han då. "För vad? C'mon, du förtjänar käk. vi ses imorgon" ler jag och ger han en mjuk kyss innan jag vänder på stegen.

Chapter 14 - Special Part 1

Remind: "Godmorgon" säger jag och pussar pappa på kinden innan jag går mot dörren. "Ska du inte ha frukost?" muttrar han. "Jag har käkat, men du sov" säger jag glatt. "Jag drar och träffar Justin" säger jag snabbt och stänger dörren. Han stod redan utanför, med bilen. "Hej babe" ler han och kysser mig. Jag ler stort. Vi skulle hämta Kelsey, sen skulle vi till någon bowlinghall, Kelseys idé.. "Vi hade sex" säger jag kort. Medans Justin var och köpte hamburgare. "No way!" utbrister hon. Jag nickar försiktigt. "Bra, nu får han mer känslor för dig" flinar hon. Jag suckade. "Kelsey.." börjar jag. Hon ler stort, hon var så nöjd. "Det var min ide att ha sex" säger jag lågt. "Vänta.. va?" säger hon förvirrat. "Jag gillar honom". Hon suckar. "Seriöst?" utbrister hon. Jag nickar försiktigt igen. "Jag borde använda ditt huvud till bowlingklot, du fattar inte" suckar hon. "Jag fattar visst, han är inte som förr.. han är kärleksfull, romantisk, snäll.." börjar jag. "Kriminell, ond, mördare, tjuv.." tillägger hon.Vi tystnar när vi ser Justin komma. "Vems tur är de?" utbrister Kelsey glatt.

"Du vann vadet" flinar Chaz och räcker pengarna till mig som jag tacksamt tar emot och stoppar i jeans fickan. "Vet hon att ni är över?" flinar han. "Nej" säger jag kort. Chaz stelnar till en aning. "BIEBER!" utbrister han argt. "Huh?" säger jag och höjer ögonbrynen. "Om du är kär i en tjej.." börjar han. "Nej jag är kär i en kille, träskalle., är de mitt fel?" morrar jag. "Bro.. hon är bara en engångs sak" muttrar han. "Ikväll på festivalen, glömmer vi henne och kör som fan" flinar han. Jag blöter mig om läpparna och nickar tillslut. "Sure" flinar jag sedan tillbaka.

Vi alla stod framför scenen, jag, Chaz, Ryan, Lizzie och Sandra. Det var något popband som spelade, nästan alla människor stod och kollade. "Är inte det din flickvän?" säger Lizzie och vrider skallen. Jag kollar åt sidan och ser Miley, hon stod helt själv. "Nej tjejer, Justin är singel" ler Chaz nöjt. "Jo, de är min flickvän" säger jag kort och kallt innan jag gick fram till henne. "Hej" ler jag och kysser henne. "Hej" ler hon tillbaka, "Är du ensam?" säger jag lite förvånat. "Nej, Victor hämtar dricka och Kelsey är påväg hit" ler hon. "Du kan hänga med oss om du vill?" säger jag och nickar mot Chaz, Ryan, Lizzie och Sandra. Hon kollade mot dom. "Ingen fara, Victor kommer när som helst" säger hon och ler svagt. "Säkert?" säger jag och höjer ögonbrynen. Hon nickar. "Babe, du kan hälsa iallafall?" säger jag och ler svagt. Hon blängde mot deras håll igen. Jag vände mig, och dom kom fram till oss. "Tja" ler Ryan. Hon nickade lätt med ett leende. Alla hälsade, utom Chaz.

Jag hann inte säga någonting innan han gav mig en knytnäve i ansiktet, vid läppen.

"We are not going to fight!"

"Hey, vi ska inte slåss." fräste jag. "Du sa att vi skulle glömma henne ikväll" morrade han argt. "Det är inte så lätt Chaz" morrade jag tillbaka. "Inte?, du har gjort det med 13 stycken innan, hon är inte speciell!" morrar han argare. Nästan så att han skulle slå till mig igen. "För mig är hon det." säger jag kort.

Hela kvällen spenderades med arga Chaz, Ryan, Lizzie. Hon sista stack hem och Miley såg jag inte så mycket mer den kvällen..

RESTEN KOMMER IMORGON AV DETTA KAPITLET, LOVAR. OCH DE ÄR LÄNGRE!

IKVÄLL

KOMMER KAPITEL IKVÄLL

Förlåt för att det har gått över 1 hel vecka men: mamma hamna på sjukhus, min pojkvän och jag har bråkat, min kompis har familjeproblem osvosv.

Chapter 13 - Can we just..?

Remind:"Don't forget.. HE'S PLAYING WITH YOU" Hon hade rätt, att vara kär i Justin var som att vara kär i en sten. Dem båda har inga känslor, han bara låtsas."Ska vi plocka upp Kelsey på vägen?" säger han nyfiket. Jag skakar på huvudet utan att kolla på honom. Han startar bilen. "Kommer du inte frysa i bara det där?" säger han sedan. Jag skakar återigen på huvudet. Irriterat stänger han av bilen. "Ut med språket" säger han kort och surt. Jag kollar förvånat på honom. "Va?" försöker jag. "Du blev en fet bitch på 5 sekunder" morrar han. "Ursäkta?" muttrar jag. "jag sa att du blev en fet bitch på 5 sekunder" repeterar han argt."Fick du pengarna av Chaz?" säger jag nyfiket och byter helt samtalsämne. Han förstod ingenting. "Vilka pengar?" säger han nyfiket. "Du vann vadet, du fick en puss av den nya tjejen som börja på skolan. Du ska ju få 200 kronor av honom.." säger jag kort. Han kollar på mig en lång stund. "Är det vad du sitter och tänker på?" säger han sedan. Jag pressar ihop läpparna en aning och nickar sedan. "Jag skulle kunna betala Chaz flera hundralappar som tack för att jag faktiskt fick ta dig." säger han. NAAAAAAAW, nej Miley han är inte gullig. Jag log svagt. "Jag är suger på alkohol" säger jag sedan. Han lägger handen på mitt lår innan han startar motorn igen.

Stället var fullspäckat. Kroppar var tryckta mot varandra och folk skrek och drack hej vilt. Justin höll i min hand. Jag och Kelsey hade sms:at under den ganska korta bilfärden och hon var redan här, vi skulle försöka prata här, i detta oljud. "Vänta här, jag hämtar något att dricka" ler han. Jag nickar med ett svagt leende. Jag lekte med honom, stackarn. Jag började få dåligt samvete. Vad skulle han göra om han fick reda på det?.. jag ville inte ens tänka på det. Flertals okända tjejer pratade smått om mig, vissa hälsade till och med, även fast jag inte hade någon aning om vilka dem var, men de hade säkert med Justin att göra. Jag bestämde mig tillslut för att gå till drinkarna där Justin skulle vara, men självklart så var han inte där. "Har du sett Justin?" säger jag högt och tydligt till en tjej som står intill bordet. "Han gick ut med några personer" säger hon högt. Jag nickar ett tack innan jag går ut genom ytterdörren och ut på trädgården, där stod han med 2 tjejer och 1 kille och rökte. "är inte de din brud?" viskar killen precis när jag är påväg in i huset igen, fuck han såg mig. "Miley" ropar Justin. Jag öppnade dörren och försökte låtssas att jag inte hörde honom, även fast musiken inte hördes ut så jätte mycket. Precis när jag kommer in i huset så tar Justin tag om min arm. Snabbt vänder jag mig om. "Letade du efter mig?" säger han kort. Vilken jävla dum fråga. "Nej, jag letar efter Kelsey" säger jag. Jag ljög, och jag sög på det. "Du kan stå ute med oss en stund om du vill?" säger han artigt. Hell no. "Lukta rök?, utan alkohol?, nej tack" säger jag kort. Han tog ett djupt andetag och insåg att det var alkohol han egentligen skulle hämta. "Kom, vi tar något att dricka" säger han och lägger armen om mig. "Jag har faktiskt druckit precis, jag måste hitta Kelsey" säger jag och ler innan jag slingrar mig ur hans grepp och går in i folkmassan, den jäveln.
Jag trängde mig väldigt mycket, och gick nog till köket 6 gånger på 10 minuter bara för att se ifall hon var där. Hopplöst satte jag mig på en köksstol. Victor satte sig framför mig, jag log svagt. "Hur mår du?" säger han och höjer ögonbrynen. "Hej på dig också.." muttrar jag. "Det är bara bra, har du sett Kelsey?" säger jag nyfiket. "Hon träffade Theo vet jag, sen dess har jag inte sett henne" säger han kort. "Vem är Theo?" säger jag förvånat. "En snubbe på skolan, dem stod här i köket. Dem gick antagligen ut en stund" säger han och ler lugnt. Det var en av alla saker jag älskade med Victor. Om man var stressad så kunde bara hans lugna leende få en att bara slappna av en stund. "Vart är Ju.." började Victor men då harklade en kille vid bordet. "Jag ringer dig sen" säger Victor innan han reser på sig och går ut mot dansgolvet. Justin sätter sig på stolen. "Vill du åka hem?" säger han och ler försiktigt. "Nej" säger jag kort. Han suckar.

"Sitter ni här?" säger Kelseys välbekanta röst. Jag rycker snabbt till och kollar på henne. "Vart har du vart?" utbrister jag. Hon ler stort. "Miley kom" säger Justin och reser på sig. Jag skakar på huvudet. "Det var ingen fråga" säger han och drar med mig, förbi folket, upp för en trappa och in i ett sovrum. "Woooow" börjar jag. "Hey.. vi ska inte ha sex" flinar han. Jag andades ut av lättnad. "Sätt dig" säger han och nickar mot sängen som står i mitten av rummet. Det var säkert Chaz föräldrars rum. Jag satte mig försiktigt i den mjuka sängen. "Vad gör vi här?" suckar jag ganska argt och irriterat. "Sch.." säger han kort och sätter sig bakom mig. Sakta börjar han knåda mina axlar, mjukt och skönt.. Det var nästan så att min mun lämna ifrån sig ljud. Jag vred lite på nacken. "Är de för hårt?" mumlar han mjukt. Jag skakar på huvudet.

"Switch" säger jag efter en stund. "Lägg dig ner" säger jag kort och försöker se lika bestämd ut som honom. Han skrattar lågt innan han lägger sig på mage i sängen. Jag sätter mig på hans rumpa och mina händer hamnar på hans rygg, på tröjan där jag börjar klampa med händerna på hans ryggrad. Mamma hade lärt mig det, eftersom att hon en gång i tiden höll på med massage. Miley detta kommer ingen vart.. Jag stoppade händerna innanför hans tröja, hans varma rygg mot mina handflator. "Kan vi inte bara ha sex?" flyger ur mig. Jag reser mig upp. Han kollar förvånat på mig och sätter sig upp i sängen. "Du är full, ska jag skjutsa hem dig?" säger han. "Jag är inte full" muttrar jag. "Jag vill ha det, här, nu" säger jag och ler. "Babe.." börjar han. "Jag tar det som ett ja" säger jag och höjer ögonbrynen. Han kliver upp ur sängen, lägger händerna på var sida av mina höfter innan han lyfter upp mig. Jag korsar benen bakom hans rygg och snabbt var våra läppar mot varandras. Sakta la han mig på sängen, med honom över mig.

"Godmorgon" säger jag och pussar pappa på kinden innan jag går mot dörren. "Ska du inte ha frukost?" muttrar han. "Jag har käkat, men du sov" säger jag glatt. "Jag drar och träffar Justin" säger jag snabbt och stänger dörren. Han stod redan utanför, med bilen. "Hej babe" ler han och kysser mig. Jag ler stort. Vi skulle hämta Kelsey, sen skulle vi till någon bowlinghall, Kelseys idé..

"Vi hade sex" säger jag kort. Medans Justin var och köpte hamburgare. "No way!" utbrister hon. Jag nickar försiktigt. "Bra, nu får han mer känslor för dig" flinar hon. Jag suckade. "Kelsey.." börjar jag. Hon ler stort, hon var så nöjd. "Det var min ide att ha sex" säger jag lågt. "Vänta.. va?" säger hon förvirrat. "Jag gillar honom". Hon suckar. "Seriöst?" utbrister hon. Jag nickar försiktigt igen. "Jag borde använda ditt huvud till bowlingklot, du fattar inte" suckar hon. "Jag fattar visst, han är inte som förr.. han är kärleksfull, romantisk, snäll.." börjar jag. "Kriminell, ond, mördare, tjuv.." tillägger hon.Vi tystnar när vi ser Justin komma. "Vems tur är de?" utbrister Kelsey glatt.

Chapter 12 - Don't forget, It's a game

Remind; Det är därför jag vill ha hämnd och jag vill varna alla nya tjejer" säger hon kort. Jag blev nästan rörd över hennes gulliga, korta, meningsfulla tal. "Du förtjänar bättre" var det ända som kom ur min mun innan jag kramade om henne. "Det gör vi båda två" tillägger hon och besvarar min kram. Han, Chaz, och någon tjej stod och rökte vid tegelmuren medans vi gick förbi. Justin log stort när vi gick förbi. Han kom sakta fram till oss, Kelsey var aldelles lugn medans jag smått greps av panik efter vårat lilla samtal, hur kunde hon vara så avslapnad om hon hade dessa starka, onda, älskade känslor angående honom. "Släck ciggaretten" säger hon innan han hinner öppna munnen. Han höjer ögonbrynen. "Släck ciggen" upprepar hon. "Jag ska inte direkt snacka med dig gullet, så oroa dig inte" säger han och ler mot Kelsey. "Släck den Justin" säger jag, ungefär lika lugnt som Kelsey gjorde. Han tar några sista bloss innan han skjuter iväg den till marken. Jag log mot honom. "Vi har lektion nu, let's go" säger Kelsey. Justin kysser mig mjukt innan han låter mig smita iväg. Hans kyss var mjuk, men smakade rök. Kan jag verkligen leka med hans känslor? Han hade blivit min bästavän under den stunden som jag faktiskt bott här..

"Hej hjärtat" ler pappa, "Vad gör du hemma?" utbrister jag förvånat. "Jag har pappersarbete här hemma" säger han och ler. Han sträcker fram handen till Kelsey. "Joe" säger han och ler. "Kelsey" svarar hon med ett ännu större leende. "Vi går till rummet" säger jag kort. "Men maten är klar, ni måste vara hungriga?" säger pappa förvånat. Jag kände lukten av mat och min mage gav ifrån sig ett litet ljud.. Jag kollar på Kelsey. "Kom" säger jag och drar med henne till köket. Pappa hade dukat fram 2 tallrikar, han hade nog inte förväntat att jag skulle dra med mig Kelsey efter "jobbet" på hamburgar baren. "Jag dukar åt en till" säger han snabbt och springer fram till skåpet. Han värkade vara ganska strässad. Han plockar snabbt fram en tallrik, ett glas och drar fram bestick ur den vita lådan. "Behöver du hjälp?" säger jag och ser hur han försöker bära på allt inklusive en stor pappersrulle. Bam. Glaset flög ner på golvet. Ett förvånat lågt skrik lämnade min och Kelseys mun. Skräll. Jag hade lust att slå mig själv i pannan. Jag reste mig upp och hämtade jag snabbt sopskyffeln och sopade upp glasbitarna.
"Kan vi äta snart?" muttrar jag och slänger glaset i en tom mat låda och ställer den på diskbänken, detta fick vi fixa senare. Han skrattar. "Absolut" ler han. Jag ställde fram ett nytt glas hos Kelsey som fortfarande log. Jag satte mig ned igen och tog en rejäl skopa av pappas kyckling-curry gryta, det var nog bland det bästa som fanns.

____________________________________________________________________________________________
"Vad sa Victor då?" säger hon nyfiket och tar lite chips i handen. Jag rycker svagt på axlarna. "Jag tror inte detta är en sån bra idé" mumlar jag. "Miley.. börja inte" suckar Kelsey. "Jag har aldrig gjort detta förr.." säger jag lågt. "Yolo" säger hon glatt. (You only live once) "Tänk om han bara leker med mig, jag kommer framstå som en liten idiot som har hamnat mitt i den där fällan som alla hamnar i" protesterar jag. "Det är därför vi lurar honom nu, han kommer gå i sin egna fälla" ler hon. Jag suckar djupt. Mobilen börja ringa och snabbt kom både jag och Kelsey på andra tankar. "Det är han" säger hon glatt och sträcker min mobil som låg i sängen till mig. "Vi kan ju låtsas att jag inte är här" säger jag kort. "Svarar inte du, så svarar jag och då kommer jag låtsas att jag är du." morrar hon. Jag suckar igen. Jobbiga människa! "Hallå?" säger jag i telefonen ganska muttrigt. Kelsey ler stort och försöker få mig att låta glad i telefonen, de är iallafall det hon vill att jag ska göra
-"Hej" säger Justin, "Vi har fest ikväll, tänke bara kolla om du kommer?" säger han nyfiket. Jag kollade snabbt på Kelsey, jag stängde av mikrofonen till mobilen. "Han undrar om vi ska på hans fest?" säger jag kort. "Starta högtalare" flinar hon. Jag gjorde det, men mikrofonen var fortfarande avstängd. "Vi går, men låtsas vara svårfångad nu i början" säger hon. Jag nickar.

"Vilka kommer på festen?" säger jag nyfiket när jag har startat mikrofonen. "Jag kommer" säger Justin. Som om han vorre den personen jag ville ha mest i världen. "Vi kommer" säger jag glatt. "Bra, jag är påväg till dig, är framme om 5 minuter" säger han och lägger på. Jag kollar på Kelsey. Han får inte komma in hit.. han är kriminell och pappa är polis, hell no. "Är de okej om jag ringer dig sen? Jag måste prata lite med Justin" säger jag lågt mot Kelsey. "Herregud ja!, Ring mig sen och berätta allt!" ler hon. "Absolut" ler jag tillbaka.

Jag kom på en bortförklaring som Justin lätt gick på vilket ledde till att vi åkte hem till honom. Jag satte mig brevid honom i hans stora säng. "Vart är festen?" säger jag nyfiket. "Hos Chaz" muttrar han helt osocialt eftersom han satt med mobilen i handen och kollade på någonting. Plötsligt la han bara undan movbilen och drog fram ett ciggarettpaket ur fickan. "Måste du?" säger jag lågt. Han höjer ögonbrynen. "Varför inte?" säger han nyfiket. "Du kommer lukta och smaka rök" muttrar jag. "Smaka..? Så.. du hade tänk pussa mig lite ikväll" flinar han. "Har du någonting emot det?" ler jag nyfiket tillbaka. "Jag är dyr" säger han. Jag kollar osäkert på honom. "20 kyssar, så röker jag inte 1 ciggarett" säger han. "Jag är rik" flinar jag innan jag puttar ner honom lite i sängen och lägger mig över honom och pressar mina läppar mot hans mjuka perfekt formade lips.

"Perfekt" ler han när jag har bytt om till en klänning. Jag hade fått ta med den hem till honom. Jag ler. "Ska vi åka?" säger han nyfiket. Jag nickar och han stoppar ner bilnycklarna i hans ficka.
Precis när vi satt oss fick jag sms av Kelsey
From Keykey: "Don't forget.. HE'S PLAYING WITH YOU"
Hon hade rätt, att vara kär i Justin var som att vara kär i en sten. Dem båda har inga känslor, han bara låtsas."Ska vi plocka upp Kelsey på vägen?" säger han nyfiket. Jag skakar på huvudet utan att kolla på honom. Han startar bilen. "Kommer du inte frysa i bara det där?" säger han sedan. Jag skakar återigen på huvudet. Irriterat stänger han av bilen. "Ut med språket" säger han kort och surt. Jag kollar förvånat på honom. "Va?" försöker jag. "Du blev en fet bitch på 5 sekunder" morrar han. "Ursäkta?" muttrar jag. "jag sa att du blev en fet bitch på 5 sekunder" repeterar han argt.
"Fick du pengarna av Chaz?" säger jag nyfiket och byter helt samtalsämne. Han förstod ingenting. "Vilka pengar?" säger han nyfiket. "Du vann vadet, du fick en puss av den nya tjejen som börja på skolan. Du ska ju få 200 kronor av honom.." säger jag kort. Han kollar på mig en lång stund. "Är det vad du sitter och tänker på?" säger han sedan. Jag pressar ihop läpparna en aning och nickar sedan. "Jag skulle kunna betala Chaz flera hundralappar som tack för att jag faktiskt fick ta dig." säger han. NAAAAAAAW, nej Miley han är inte gullig. Jag log svagt. "Jag är suger på alkohol" säger jag sedan. Han lägger handen på mitt lår innan han startar motorn igen.

Chapter 11 - Drop the..

Remind: Jag ringde på flera gånger, jag hörde att hon var där inne men hon öppnade inte? Jag hade känt henne i över en månad nu. Hon kanske var med någon där inne?, eller hade musik i ett par hörlurar? Jag knackade på ganska hårt, inget svar. Jag gick förbi dörren och till köksfönstret, där. Hon satt vid köksbordet med ansiktet i händerna. Jag gick tillbaka till dörren, ryckte upp den och gick in och fram till henne. "Jag ber dig, gå" snyftar hon. Hon grät, något jag inte brukade vara med om.. jag knullade tjejer och stack. Inte satt vid dem när dem grät. Jag satte mig brevid henne och la sakta armen om henne. "Vill du snacka om det?" säger jag nyfiket. "Justin.. gå" försöker hon. Jag stod i hallen. "säker på att du klarar dig?" säger jag oroligt, miley log och nickade. Jag smekte hennes kind igen. "Du ringer om någonting händer, right?" säger jag osäkert och höjer ögonbrynen. "oroa dig inte" ler hon. "och tack för, allt." säger hon och kramar mjukt om mig. När kramen avslutades var hennes ansikte nära mitt. Jag tänkte precis prata, innan hon la fingret för min mun. "schh.." säger hon lågt. Hennes fingrar låg och kittlade min nacke och lite i mitt hår. Jag drog hennes kropp närmare min, där.. precis i det ögonblicket, kysstes vi, efter 1 månad och 2 veckor. Jag hade vunnit vadet mot Chaz.

Jag kramade snabbt om Kelsey när jag såg henne i korridoren. "Herregud.. mår du bra?" säger hon oroligt eftersom jag hade kramat om henne så snabbt. "Jag är så korkad" utbrister jag. "Vadå?" säger hon förvånat. "Jag kysste honom, igår, jag är såååå ledsen, men.." börjar jag. "VA!?" utbrister hon. Jag tystnar snabbt. "Miley!" fräser hon. "Jag börjar bli besatt av honom.. hans lukt, hans läppar ååååh" mumlar jag. "Fokus, detta ingår i planen. Fortsätt kyssa han och krama om honom och dumpa honom tillslut, du lovade." säger hon strängt. Jag sväljer. "Ja, asså.." börjar jag. "Jag har inte känslor för honom, pfft, bara några pussar" muttrar jag som om det var helt självklart. Hon nickar, "det hoppas jag verkligen."
Vi gick ut ur skolan, hon ville veta allt. Vi satte oss på närmsta bänken. "Jag fick nyheter igår.. min bästavän hemma hos mamma har flyttat till Thailand pågrund av att hennes farsa har fått jobb där i några år." säger jag lågt. "Du kunde ha ringt mig" utbrister hon oroligt. "Förlåt" mumlar jag.

Jag stängde skåpet och Justin kom, rakt emot mig. Jag undvek ögonkontakt, han hade vunnit vadet och nu var vi klara lixom, det sa iallafall Kelsey. Jag gick mot hans håll, eftersom att jag skulle förbi honom, Victor stod längre bort och väntade på mig. "Hej" ler Justin innan han pressar sina läppar mjukt mot mina. Driver människan? Jag kollar förvånat på honom. Han höjer ögonbrynen. "Vad?" säger jag osäkert. "Hur mår du?" säger han lika osäkert som mig. Jag kom på att allt detta ingick i planen. Jag skiner snabbt upp. "Bra, riktigt bra faktiskt" säger jag snabbt och ler. "Gå i förväg" säger Justin till Chaz och någon mer kille. Dem nickar innan dem går iväg. "Vill du prata om det?" säger han och höjer ögonbrynen. Jag slänger ett ögonkast på Victor som tålmodigt står kvar och väntar med mobilen i handen. "Vadå?" säger jag snabbt och frågandes. Jag kollar ner på mina skor, dem var ganska rena för att vara så gamla. Justin lyfta upp min haka. Han placerar yttligare en mjuk kyss på mina läppar, denna gången särar han lite på den och tungan kommer in i bilden. Jag kunde inte bara stå där, självklart kysste jag honom tillbaka. Sakta sakta avslutade vi. "Du är inte sur, du kysste mig tillbaka" säger han kort och ler svagt. "Miley" säger Victor högt längre bort och nickar mot mig att komma. "Jag måste gå" säger jag lågt. "Var inte så blyg Miley.. jag skjutsar hem dig sen" säger han och ler. "Jag är inte blyg" stönar jag. Han flinar. Jag ger han en mellan puss innan jag snabbt går fram till Victor. När Justin inte längre kunde se oss stoppade Victor mig, snabbt och irriterat.. "Förklara dig" säger han strängt. "Han.. är snäll" säger jag kort. "Miley" muttrar han. "Jag känt han ganska länge nu!, jag hade inte planerat att få känslor för honom men det fick jag, okej?" utbrister jag. Lögn, allt detta var en lek, en hämnd. Victor skakar på huvudet och slår hårt knytnäven i ett skåp. Förskräckt kollar jag på honom.

"Jag sa ju åt dig ifrån börjar att inte falla för Bieber!" morrar han. Jag ler svagt, "Vad ler du åt, Miley detta är allvar" säger han strängt. "Jag är inte tillsammans med honom, dork" muttrar jag. Han höjer förvånat ögonbrynen. "Jag och Kelsey har bestämt oss för payback, eller iallafall hon" säger jag och rycker på axlarna, han log, stort.

Under lunchtimman stack jag och Kelsey hem till henne, hennes rum var vitt och stort. Det hängde väldigt mycket fotografier på väggarna. "Har du tagit bilderna själv?" säger jag nyfiket, vi hade känt varandra ett tag, men jag hade aldrig vart hemma hos henne, hon hade bara vart "hemma" hos mig. "Ja, men jag fotar inte lika mycket längre" säger hon och sätter sig i sängen. "Varför inte? Du är ju super duktig!" utbrister jag och kollar på en bild med en knallgul fjäril som flyger. Jag fick den där sköna sommarkänslan. "Min kamera gick sönder, och pappa tycker att det bara är onödigt" muttrar hon och drar fram ett baby rosa nagellack. Jag suckar lågt, hon var verkligen duktig. "Vem är detta?" säger jag förvånat och kollar på en bild. Hon kollar upp, snabbt reser hon sig upp och drar tag i bilden. "Ingen" säger hon kort. "Var det Justin" säger jag och höjer ögonbrynen. "Nej" svarar hon kallt och sätter sig med nagellacket igen. Jag lyckas snappa åt mig bilden igen som hon hade intill sig. Det stämde bra. Hon och Justin brevid varandra, han höll om henne och hon tog en bild i spegeln. "Du har inte glömt han, huh?" säger jag försiktigt och sätter mig intill henne. "Jag hade ingen aning om att han bara lekte omkring med mina känslor, han fick mig att må så bra i flera veckor.. ingen varnade mig. Det är därför jag vill ha hämnd och jag vill varna alla nya tjejer" säger hon kort. Jag blev nästan rörd över hennes gulliga, korta, meningsfulla tal. "Du förtjänar bättre" var det ända som kom ur min mun innan jag kramade om henne. "Det gör vi båda två" tillägger hon och besvarar min kram.

Han, Chaz, och någon tjej stod och rökte vid tegelmuren medans vi gick förbi. Justin log stort när vi gick förbi. Han kom sakta fram till oss, Kelsey var aldelles lugn medans jag smått greps av panik efter vårat lilla samtal, hur kunde hon vara så avslapnad om hon hade dessa starka, onda, älskade känslor angående honom. "Släck ciggaretten" säger hon innan han hinner öppna munnen. Han höjer ögonbrynen. "Släck ciggen" upprepar hon. "Jag ska inte direkt snacka med dig gullet, så oroa dig inte" säger han och ler mot Kelsey. "Släck den Justin" säger jag, ungefär lika lugnt som Kelsey gjorde. Han tar några sista bloss innan han skjuter iväg den till marken. Jag log mot honom. "Vi har lektion nu, let's go" säger Kelsey. Justin kysser mig mjukt innan han låter mig smita iväg. Hans kyss var mjuk, men smakade rök. Kan jag verkligen leka med hans känslor? Han hade blivit min bästavän under den stunden som jag faktiskt bott här..

Ärlig

JAG ÄR JU DUM?!
Gick igenom novellbloggen, damn vad jag har kortat ned på kapitlen. Inser nu hur lite jag skriver, förlåt! Idag börjar jag med bättre uppdatering, och längre kapitel. Kommer ut ett idag, fresh start? :)