Jag drog tag om Kelsey. "Är hon död?" fräser jag. "Va?" säger hon oroligt. "Miley, är hon död." säger jag igen. Hon skrattar. "Skulle du ens brytt dig?" säger hon och höjer ögonbrynen. "Bara svara på min fråga" muttrar jag. "Nej, du svarar på min. Skulle du brytt dig?" säger hon igen. Jag blöter läpparna. "Det klart jag skulle" säger jag kort. "Det märks inte! Du dissade henne bara för att hennes farsa jobbar som polis. Det är inte hennes fel att du är kriminell!, Hennes pappa gör denna världen till en säkrare plats medans du gör motsatsen. Och du släpper taget om henne pågrund av att hennes pappa jobbar med något du inte gillar? Vad fan tänker du med?" fräser hon. "Hållkäften innan du gör mig irriterad, lever hon?" säger jag kort. "Dra åt helvete." säger hon kort innan hon går vidare. Jag sväljer hårt. 

 

Ett skott hördes, där låg han, död. "Kroppen?" säger Ronny frågandes. "Dumpa den någonstans" säger jag lågt. Han nickar. "Jag drar hem" säger jag till Chaz. "Sure, vi fixar detta" säger han. Vi gör ett handslag innan jag går till min bil. Jag satte mig och körde snabbt iväg. Perfekt taiming så ringde Kelsey. "Mhm?" svarar jag kort. "Jag har dåligt samvete, förlåt för vad jag kallade dig" säger hon. "Ville du något?" muttrar jag, ursäkter suger. "Hon lever, hon har åkt hem till sin mamma bara" säger hon. Jag svarar inte utan la snabbt på, vred på bilen och körde till flygplatsen. Först skickade jag sms till Ryan. To: Ryan - "Jag är påväg till flygplatsen, kan du boka ett flyg snabbt, jag ska till Miley" Ryan var snubben som kunde allt angående: Bilar, flyg, tåg, datorer osv. Han visste verkligen det mesta angående sånt. From: Ryan - "Jag är där om 10 minuter, flyget går om 20 minuter" Fan, det skulle vara stressigt. Jag gasade på lite extra.

 

"Här" säger han och räcker biljetten som jag tacksamt tar emot. "11 minuter kvar" mumlar han. Jag nickar.

"Let's go!" 

"Fitta, är inte de Mileys pappa?" säger han plötsligt. Jag vänder mig om, en knytnäve hamnade rakt i ansiktet på mig. Ryan skulle precis lyfta handen mot honom. "Nej Ryan" spottar jag och reser mig upp. "Jag vet vem du är" morrar Mileys pappa. "De är inte som du tror" säger jag kort. Yttligare en gång slår han till mig. "Jag måste gå, du får ta detta någon annan gång" säger jag som inte ville missa flyget. "Du ska med till stationen, och håller dig jävligt långt bort från min dotter!" fräser han. "Mr. Cyrus.." börjar jag. "Ska jag ge dig flera slag för att du ska hålla käften?" fräser han och plockar fram handhängsel och sätter på mig. Jag kunde inte slå honom, men jag ville heller inte sitta inne för vad jag har gjort. Ryan hade inga ord. "Ska du hänga med in till stationen?" säger Mileys pappa. Ryan svarar inte. Jag kollar bort., Alla på flygplatsen kollade. "Kom här"muttrar han och för mig ut ur flygplatsen.

 

"Tänker du svara?"  morrar han när vi sitter i förhörsrummet. Jag kollar bara mot väggen. "Justin, du har begått ett mord, fattar du inte att denna personens familj sörjer och vill veta varför du tog hans liv!" fräser han. Jasså, dom har bara fått reda på ett mord. "Vi ses i rätten nästa vecka" säger han sedan och slår hårt i bordet. Jag svalde, utan att svara.