Chapter 19 - He's hating me
Remind: "Du lever" säger hon glatt. "Du har bara vart borta i några dagar" säger jag och höjer ögonbrynen. "Förlåt för att jag bara stack" säger hon lågt. "I thought you were dead!" säger jag uppriver till slut som inte kunde hålla det inne. "Victor sa de, att du blev påkörd när du var påväg hem till mig för att snacka om din pappa" säger jag kort. "Jag sa åt honom att ljuga för dig, de är inte hans fel!" säger hon snabbt. Jag blöter läpparna."Har du din bil här?" säger hon sen för att byta samtalsämne. "Nej, han tog mig med en polis bil" säger jag lågt. "Vadådå?" tillägger jag. "Vi sticker" säger hon och ler svagt. "Miley.." börjar jag. "Du har upplevt massa coola grejer, du har kört coola bilar, hållt i coola vapen. Kan inte jag bara få testa att smita ifån polisen som dessutom är min pappa?" säger hon höjer ögonbrynen. Jag flinar stort och ringer upp Ryan. "Bieber!?" utbrister han snabbt. "Möt mig vid flygplatsen" säger jag kort. Miley ler stort.
Han stannade vid en stor klippa. "Vart är vi?" säger jag förvånat och vi båda hoppar ur bilen. "Du ville ju bort, och nu.. nu är vi borta" säger han och ler svagt. Jag ler. "Vi är ute ur staden nu, du får säga till när vi ska dra tillbaka" säger han och lägger armen runt mig. "Om jag inte vill tillbaka då?" säger jag lågt. Han slickade sina läppar. "Du kan inte rymma från din familj" säger han och kollar på mig. Jag suckar. "Jag vill bara vara borta ett tag" mumlar jag. "Din mamma då?" säger han förvånat. "Du förstår inte.." säger jag lågt, Mamma var alltid på pappas sida, och tvärtom. Eftersom dem bodde isär så ville dem inte bråka via telefonen och därför försökte dem alltid komma överrens. "Du får bo hos mig?" säger han och höjer ögonbrynen. Jag skakar på huvudet. "Min pappa hittar dit.." säger jag. "Vi får bo här" flinar han. "Här?" repeterar jag och kollar runt mig. "Vi kan inte bo på hotell, då hittar dom oss. Vi kan inte bo hemma hos mig.. men vi kan ju hämta lite stuff hemma hos mig.. sen klarar vi oss" flinar han. Vad mycket besvär jag skapar. "Oroa dig inte, jag kan bo hos min kusin eller någonting" säger jag snabbt. Han höjer ögonbrynen. "Jag vill inte att du ska behöva komma bort från din familj och dina vänner, bara för att jag vill de" säger jag lågt. Han ler. "Stanna här tills jag kommer tillbaka, jag ska bara hämta lite saker" säger han och kysser min panna och hoppar in i bilen. Jag log och satte mig ned på backen och kollade ut över staden, så jävla fint.
Jag packade ett jävligt stort tält som Ryan hade glömt kvar här, samt täcken, kuddar, ljus, tändare, ciggaretter, godis, mobilladdare, dator + laddare om vi skulle hitta något uttag någon gång. Jag kastade in allt i bilen. "STANNA" fräser en röst. Jag rycker till. "Händerna på huvudet" säger den igen. Jag ville vända mig om och se vem det var, men jag gjorde som han sa.
"Vänd dig om och gå ner på knä" säger han. Jag vände mig sakta om. Det var inte Mileys pappa, vilket betydde att jag faktiskt kunde skada honom. "Ner på knä sa jag!" morrar han. Jag slängde en blick på min bil, den var olåst och dörren var öppen efter att jag hade lagt in alla saker. "Får jag bara låsa min bil, sen kan du ta mig till stationen?" säger jag. "Nej, häng med nu direkt." morrar han. "Men om någon snor min bil då?" säger jag och höjer ögonbrynen. "Då går inte det via kommunen, utan då får du betala det" säger jag. Han nickar. "Lås, fort.. gör du något annat så skjuter jag" säger han. Jag nickar. Jag går sakta fram till bilen, sedan drar jag snabbt fram pistolen och riktar mot luften. Snabbt blir han rädd och söker skydd, jag fick perfekta tillfället att då gasa iväg. Han hade ingen rätt till att ta mig, jag hade redan vart i rättsalen.
När hans bil kom reste jag mig snabbt upp. Han såg orolig ut bakom ratten. "Hur gick de?" säger jag och ler. "Bra" säger han snabbt Jag höjer ögonbrynen. "Lite stressigt bara" säger han. "Ska vi sätta upp tältet nu eller ikväll?" säger han och höjer ögonbrynen. "Åh, har du ordnat tält?!" utbrister jag glatt. "Ja, men jag tror vi borde byta ställe" säger han. Jag kollar förvånat på honom. "Varför?" säger jag. "Det finns finare platser" ljuger han. "Oh, really?" säger jag och höjer ögonbrynen. Han nickar. "Vad hände hemma hos dig, jag drar ingenstans förrens du berättar" säger jag. "Vi behöver inte dra någonstans" säger han tillslut och kastar ut tältet ur bilen. "Justin!?" utbrister jag. Han kollar ilsket upp på mig. Nästan så jag blev lite skräckslagen. "Vad håller du på med?" fräser jag. "Inte nu Miley, vi tar upp de jävla tältet nu" morrar han. Varför var han så jävla arg? "Hoppas du sover gott" säger jag kort och går iväg. "Miley?" fräser han argt bakom mig. Jag svarar inte, det var en väldigt dålig idé att dra med Justin på detta, jag borde inte ens kommit hit och räddat honom på den där jävla rättegången, till och med pappa hatar mig nu även fast jag inte snackat med honom än.
Postat av: Sanna bastin
Blir alltid lika glad när jag ser att det är ett nytt kapitel! :D
Postat av: Anonym
skiiit bra, lite mer romantiskt, typ sex med detaljer!!!!!!, as bra novell btw!! <3
Postat av: Martina
Omg mer så bra :)
Trackback
