Chapter 8 - I know a guy..

Remind: Jag suckar och hänger med honom till ett bord där vi sätter oss. "Den pussen jag fick igår räknas inte" säger han rakt ut. Jag suckar. "Är det vad du vill snacka om? Ärligt!?" utbrister jag. "Well.. jag vill vinna" säger han. Jag drar upp 200kronor ur fickan som jag egentligen skulle använda för att handla lite småsaker efter jobbet. "Här, grattis. Idiot" säger jag och reser mig upp. Han tar tag om min arm och drar ner mig igen. Där satt jag. "Kalla inte mig idiot" morrar han. "Pfft, jag kallar dig vad jag vill." surar jag. "Hållkäften," morrar han. "Varför skulle jag?""Because you know me".."Du är inte annorlunda Justin, eller jo de är du.. jag har aldrig träffat en äckel snubbe som slår vad om en tjejs tunga" morrar jag. Han greppade tag om min handled. "Du snackar inte så med mig sa jag" fräser han lågt. Mitt hjärta började dunka snabbare, vad skulle han göra?- döda mig? hahah, nej skulle inte tro det. "Vad har du på hjärtat" säger jag lågt. Han släpper sakta min handled, det värkte där han hade hållt. "Vi kan bli bra vänner" säger han. Jag tänkte protestera, men då skulle han bara bli arg igen. "Vi kan träffas ikväll, hemma hos mig" säger han och ler. Jaja, då kommer han säkert döda mig? - "Jag kan inte ikväll" säger jag lågt. "Jag hämtar dig klockan 6" flinar han innan han reser på sig och går ut. 
 
 
Han stannade bilen utanför ett stort vitt hus. "Bor du här?" klämmer jag ur mig. "Nej, jag bara parkerar här för att de är coolt. Ja, jag bor här" säger han. Jag himlar med ögonen och kliver ut. Han lät mig gå in först. Vad fan höll jag på med. Där inne satt det 3 män. Justin drog snabbt upp en pistol och riktade den mot dem. Han ställde sig också framför mig. Jag blev livrädd. Skulle jag springa ut ur huset? "Bieber, jag är Russel" säger mannen och reser sig upp. Justin pustar ut och lägger ner pistolen. Jag sväljer nervöst. Dom skakar hand. "och vem har vi här?" flinar gubben. "Miley" svarar Justin snabbt. Återigen sväljer jag. Gubbarna skrämde mig. "Så.. ska vi snacka angående jobbet?" säger Russel och höjer ögonbrynen. "Absolut". Jag kollar oroligt på Justin, han nickar mot mig att följa med. Vi alla satte oss i vardagsrummet. Det kändes som att verkligen ALLA kollade på mig. Men de gjorde dem självklart inte. "Så.. hon är inte någon.. snut eller nåt?" säger Russel lågt, han trodde antagligen inte att jag hörde. "Nej, de är min flickvän, hon vet vad jag gör" säger han och kollar strängt på mig att jag inte ska säga emot, .. jag skulle inte ens protesterat. Jag vågar inte ens?
"Så.. tidigare. Hur många har du mördat?" säger Russel och ler svagt efter att dem allihopa druckit öl, jag hade tackat nej. 
"Maybe.. proabably five." säger Justin.                "Maybe seven" skrattar han.

Russel ler nöjt. "Underbart" ler han och fnissar en aning. Hade Justin verkligen tatt 7 styckens liv? Från jorden, och poff! Dödat dem? Vad fan gjorde jag här? Russel kollade på mig. Jag försökte verkligen att le mot honom, men jag var rädd. Så förhoppningsvis märkte han att jag fake-log. "Vi ses om några veckor, jag kommer tillbaka med planer och så vidare." ler Russel och reser sig upp. Det gör vi alla. "Trevligt att göra buisness med dig" ler han och skakar i Justins hand. Justin ler innan dem beger sig ut. Snabbt slår jag honom på armen. "Vad fan gör du?" morrar han. "Nej. Vad gör du!?" fräser jag. Han höjer ögonbrynen mot mig. "Du släpar hit mig, och jag får sitta och glo när 4 kriminella killar bestämmer vilka dem ska döda samtidigt som dem dricker öl? Vad är det för fel på dig!?" utbrister jag och går förbi honom mot dörren, där greppar han armen om mig. "Hur vågar du snacka så till mig" muttrar han. Jag svalde, jag visste faktiskt inte vart det lilla utbrottet hade kommit ifrån. Jag ryckte åt mig armen. "Förlåt" mumlar han. "Det är nog bäst jag går" säger jag lågt. "Du tänker seriöst låta detta skrämma upp dig?" säger han och höjer ögonbrynen. "Jag är inte rädd" säger jag lågt, men det var jag, allvarligt? Han hade mördat 7 stycken? om inte mer. "Vad bra då.. vad sägs som att kolla på en film då?" flinar han.
 
"Du tror inte du kan lära mig.. typ att skjuta folk?" säger jag lågt till pappa som inte jobbar efter hans stora märke på skallen. "Vad snackar du om?" tjuter han oroligt. "Jag.. jag bara undrar" säger jag  lågt. "Varför i allsing dar skulle du vilja behöva det!? Är de någon som hotar dig? Någon i skolan?" säger han snabbt. "Nej pappa!" avbryter jag. "De skulle bara vara coolt.. jag menar.. du är polis, så varför kan inte du lära mig lite?" försöker jag. "lägg av nu Miley. det är ingenting en ungdom ska kunna, dessutom behöver du tillstånd om du ska använda ett vapen" jag suckar, det var värt ett försök. "Jag går och lägger mig" säger jag och går upp för trappan. Kelsey hade sagt att de skulle va bra ifall jag visste hur jag skyddade mig, hon litade inte på Justin. Inte jag heller för den delen, men han var snäll.. riktigt snäll. När han väl ville.

"Han blev mest orolig när jag fråga" muttrar jag. "Fine, jag känner en snubbe som säkert kan lära dig slåss.. utan vapen" säger hon. "Seriöst?" säger jag nyfiket och stänger mitt skåp. Hon nickar och ler. "Har du slutat jobba på den där hamburgar baren än?" säger hon och ler svagt. "Nej.. jag kommer säkert jobba där under hela tiden som jag bor här, men Bob, ägaren. Har lovat att jag ska börja få betalt från nästa vecka" säger jag och ler. "Oh, amazing. Kom till mig efter ditt lilla jobb, okej?" säger hon och ler. "Absolut", nu jävlar ska jag visa Justin vem som borde vara rädd för vem.
 
 
Mitt kapitel blev borttaget minst 5 gånger!? Och självklart blir man super irriterad när man skriver om det flera och flera gånger, förlåt igen guys.

Postat av: Alva

Meeer:)

2013-09-05 @ 22:25:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback