Chapter 15 - I'm going home bitches
Remind: "Bra jobbat grabbar, jag bjuder alla på pizza. Det handlar inte om att vinna!" utbrast deras coach högt och tydligt nu när alla var ombytta. Flera av killarna jublar och klappar. Jag kollar på Justin, och han kollar på mig. "Jag kan inte, inte idag" säger han då. All uppmärksamhet riktades mot honom. "Justin, du var stjärnan i vårat lag idag. Du gjorde 3 av 7 mål? Klart du ska ha pizza. Jag tolererar inte ett nej!" ler hans coach. "Alla samlas vid pizzeria Prego om 30 minuter" säger han och klappar, där efter reser sig alla upp och går åt alla möjliga håll. "Hey" säger han och kysser mig. "Du var grym" ler jag och smeker hans nacke. "Det var bara för att du satt och kolla på mig" flinar han. Jag ler. "Justin, kör du mig till Pizzerian?" ropar Chaz som står längre bort. Justin kollar på mig. "Stick, stick och käka, du förtjänar det" säger jag och ler svagt. "Vi skulle ju ha filmkv.." - "lugnt, vi tar de en annan kväll" avbryter jag. "Jag ska iallafall skjutsa hem dig" ler han. "Nej, Victor kör mig" ljuger jag. Han suckar. "Förlåt" säger han då. "För vad? C'mon, du förtjänar käk. vi ses imorgon" ler jag och ger han en mjuk kyss innan jag vänder på stegen.
1 Månad senare.
Jag stoppade ner den sista varan i påsen. Pappa betalade och kom sedan. "Stannar du här, så kör jag hit bilen så vi slipper bära påsarna så långt?" säger han och ler. "Sure" ler jag. Han knycklade ihop kvittot innan han plockade fram bil nycklarna ur fickan och steg ur den lilla affären. "Hej bebi" säger en bekant röst, Justin. "Nej asså.. du kan inte vara här nu" säger jag snabbt. Han fick inte träffa min pappa. "Varför inte?" säger han nyfiket. "Vi köpte bara ciggaretter" säger han oskyldigt. "Asså min pap.." börjar jag. "Är du här med din farsa? äntligen" ler han. "Justin, snälla, gå. Jag ringer dig om 10 minuter jag lovar" säger jag kort.
"Skäms du över honom eller vad är problemet?" säger hans onödiga, flintskalliga kompis. "Är du störd?" muttrar jag irriterat. "Babe..," börjar Justin, nästan så att han höll med sin kompis. "Det har gått 2 månader, är de inte på tiden?" säger han och höjer ögonbrynen och ler svagt. "Du förstår inte" mumlar jag. "Förklara då?" säger han. Jag skakar på huvudet. "Min pappa är.." börjar jag. "Vem är detta?" säger pappas bekanta röst. Justin kollar snabbt på honom och sedan på mig. "Johnny" säger jag snabbt. "Jaha, en kompis från skolan?" säger han frågandes. "Precis" säger jag snabbt. Justin skakar hand med honom. "Well, jag bär ut matkassarna, kom ut snart okej?" säger han och ler. Jag nickar snabbt. "Kul att träffa dig Johnny" säger han och tar påsarna och går. Justins kompis hade gått iväg en bit och pratat med några andra, vilket var skönt eftersom alla inte behövde veta vem min pappa. Men Chaz kom fram, han stod med några andra. Alla värkade vara i mataffären idag..
"Polis miley, han är polis" morrar han. "Hur visste du det?" säger jag lågt. "Det var snubben vi slog Justin, kände han igen dig?" utbrister Chaz oroligt. "Slog?" utbrister jag ännu oroligare. "Hey.." börjar Justin. "Det var ni.." morrar jag. "Du var inte heller perfekt angående detta, du berättade inget!" morrar Justin. "Du frågade aldrig!" fräser jag tillbaka. "Vänta.. är det din pappa?" säger Chaz förvånat. "Ni var dem som slog honom i skallen, ni är bara äckliga kriminella människor som inte har viktiga saker att göra på fritiden!" fräser jag, Justin öppnade munnen men jag bara höjde handen och drog den på Justin kind. Ett högt ljud hördes, ja, jag gav han en bitch-slap. Jag vände mig frustrerat och sprang ut ur mataffären och in i bilen.
Jag hade klämt kvar alla tårar genom bilresan, men så fort jag fick tillfället att bara kasta mig i sängen och mosa huvudet mot kudden släppte jag ut, allt, precis allt.
"Vad hände?" säger Chaz oroligt. "Allt, allt hände" säger jag lågt och sväljer hårt. "Vill du snacka om det?" säger han förvånat. "Ser det ut så?" morrar jag argt. Han svalde lågt. "Vad hände mellan er?" säger han kort. "Vad tror du?" fräser jag. Jag var inte alls på humör. "Hennes farsa är polis Justin, hon berättade ingenting" muttrar han. "Du håller dig utanför" morrar jag. Han flinar. "Du inser inte att allt detta bara var en engångs sak?, glöm henne" säger han och höjer ögonbrynen. "Vi var tillsammans i nästan 2 månader, detta var ingen fucking engångs sak Chaz" morrar jag. "Jag vet vad som kan få dig på bättre humör" säger han och flinar. Jag skakar på huvudet, "Nej, jag behöver sticka hem en stund" muttrar jag. "Asså den saken som får dig på bättre humör, får dig att glömma dina problem" säger han och försöker le lite. "Weed?, har du gräs?"säger jag förvånat. Han nickar. Jag blöter läpparna. "Vi tar min bil" säger jag kort.
"Justin, ser du mig?" skrattar Chaz. Jag vaknade upp med en fet huvudvärk och såg helt immigt. Jag vinglade lite fram och tillbaka.
"Ja" säger jag lågt tillslut. "C'mon, det släpper om någon timma. Du sov i fkng 4 timmar" morrar han. Jag la hanaden på pannan. Miley. "Detta får inte bort mina känslor bro" muttrar jag. "Well, klockan är mycket. Min fest börjar om 20 minuter" säger han och höjer ögonbrynen. Det märktes för de luktade alkohol här inne, och han hade städat upp en aning. "Jaja, stick ner och gör iordning. Jag kommer strax" säger jag mumlande. Han nickar. "Ryck upp dig" säger han och går ut. Jag lutade armbågarna på benen och la ansiktet i händerna. Hur hade Miley kunnat dölja det med hennes pappa i nästan 2 hela jävla månader.
"Du har kvar lite drog där" flinar Chaz. Jag drar snabbt bort det från näsan, ingen fick se att vi hade snortat.
"Vi festar nu, glöm henne lite" säger han högt så att jag hör. Jag suckar och nickar sedan.
"Jag har tänkt lite, och du kanske ska åka tillbaka till mamma igen" ler pappa. "Vill du bli av med mig?" säger jag och höjer ögonbrynen. Han skakar snabbt på huvudet. "Nej jag tänkte att du kans.." börjar han. "Pappa, jag skoja." ler jag. Det kanske var bäst att komma hem igen, träffa Sally och Kim. "Ja, när får jag åka?" ler jag. "Så fort du har packat, så jag kan boka flyg om.. 2 dagar? Blir det bra?" säger han och ler. "Åh, du är bäst" ler jag. "Tack för maten, jag går upp och packar" säger jag snabbt och springer upp för trappan. Jag ville verkligen hem från allt drama, Justin var helt enkelt bara en liten sommar romans, även fast jag skulle ha hur svårt som helst att glömma honom, och dessutom var det inte sommar..
Era kommentarer fick mig att skriva ett kapitel haha, kommentera! :D
Postat av: ellen
Jag ÄLSKAR den!<3
Postat av: Sanna bastin
Den är så bra men vill forfarande ga kapitlen lite närmare varandra, inte 1 vecka emellan typ ;)
Men förstår om du har andra saker att göra också. :)
Postat av: Alva
Så bra meeer :)
Trackback
